Jourlinjer användes först i USA för att ge människor en chans att lämna tips på en federal och lagstadgad nivå. Tanken var att erbjuda en enkel och säker tjänst för att kunna anmäla brott mot hälso- och säkerhetsförordningar. Begreppet “visselblåsare” har blivit en del av den amerikanska kulturen. Begreppet anses vara en del av yttrandefriheten som är lagstadgad i enlighet med det första konstitutionstillägget. False Claims Act som skapades år 1863 gav medborgarna rätt att stämma företag som felaktigt utnyttjat samhällsresurser för egen vinning. Sedan dess har ett stort nätverk för visselblåsare utvecklats i USA, däribland lagar som skyddar den som lämnar tips både på statlig och federal nivå. Under 2002 blev nätverket ännu större i och med införandet av Sarbanes Oxley-förordningen (SOX) som kräver att anställda måste ges möjlighet att lämna tips anonymt vid misstänkt bedrägligt beteende. Enligt SOX är tips från interna källor en lämplig metod. Alla företag som är registrerade på New York-börsen måste följa dessa riktlinjer. Jourlinjer för visselblåsare för personal som arbetar för europeiska företag som inte är registrerade på New York-börsen planeras som svar på andra lagstadgade krav (som bolagsstyrningsriktlinjer) och privata initiativ. Jourlinjer för visselblåsare blir allt vanligare och många företag väljer därför att implementera inom organisationen som en del av integritetspolicyn.
Ett välstrukturerat internt anmälningssystem (eventuellt anonymt) ses idag som en väsentlig del av en omfattande integritetspolicy. Internationella organisationer som Transparency International och ICC klassar jourlinjer för tips om bästa praxis för företag och de fyra största internationella revisionsorganisationerna uppmuntrar också till användning av jourlinjer för visselblåsare. Vi har märkt att efterfrågan på jourlinjer för intern personal växer och att många företag väljer att lägga tid och pengar på implementeringen och hanteringen av rätt lösningar.